Sorry it's on swedish but but..
anyway.. It's about my new characters first murder > hahaha!
a balcony is involved -u-


den första lät jag falla från en balkong
han hade aldrig flugit förut
han hade planerat en resa till Irak efter det att
avslutningsceremonierna var över

jag hade just klarat av sista året i skola jag någonsin måsta klara av något mer
men jag visste inte heller vad jag skulle göra annat än att plugga efter det
och den tanken klarade jag inte av
jag var trött på allt sånt skit
jag ville göra något större med mitt liv
jag ville betyda något

han hade inte tänkt hjälpa till där
han tänkte inte hjälpa de sårade de hungriga eller de utan tak
han tänkte inte hjälpa någon på något sätt
hans syfte med resan var att se hur det såg ut
se hur illa det i själva verket var
som han sa
han tänkte slappa runt på nått vräkigt hotell
tänkte gå ut när han kände för det
och då skulle det kännas som om han var med i kriget fast han inte var det
han sa
att han vela veta hur det kändes fast han vela inte vara med om det på riktigt
jag bara smila som jätteintresserad
högg fast i hans arm
försökte låta som om jag tyckte precis som han
att man inte behövde vara med om det på riktigt
sen frågade jag
om han verkligen skulle flyga dit
jag klämde armen lite på känn
som för att känna hur motståndet var
hur mycket kraft som behövdes
han lade sin lediga hand över min
han svarade att han alltid hade drömt om att flyga
att han gärna skulle ha flugit redan idag
och med det sagt tryckte jag höften mot hans
samtidigt som jag på nått sätt
lyckades häva han över axeln när jag drog i hans ärm
jag kommer tydligt ihåg hans ansikte
hur förvånad han var
och hur tyst han var
när han föll

medans jag gick genom dörren tillbaks in i skolbyggnaden
fem våningar längre ner var det någon som skrek
jag tänkte inte så mycket på att det var pga honom de skrek och jag fortsatte ner längs trapporna
när jag kom ner till andra våningen kunde jag se människor rusa mot utgången
med chockade eller undrade miner
varje gång någon öpnade eller stängde porten på nedre botten kunde jag höra människor som skrek sprang eller fumlade omkring

när jag väl kom ner och ut genom de tjocka metalliska dörrarna kunde jag se själv hur han låg
förvriden på ett fridfullt sätt
och blod
en vacker nyans av röd
omringade hans kropp och hade färgat stora delar av hans vita skjorta
jag stod där längst fram av den hela stora skara folk som hade samlats och stirrade på hans ansikte
ögonen var fortfarande öpna
som så också munnen var
det kaffebruna håret hade inte lagt sig snällt över ansiktet som man skulle tänka sig att ett fall fem våningar skulle skapa
utan var nästan som slickat bakåt som om hans dyra hårgelé envisades med att visa sig duglig även i en sådan situation
personer från våran klass hade börjat skockas runt omkring mig
de flesta av tjejerna gav mig kramar
också några av killarna
de trodde jag var chockad
de ville dra mig därifrån
de talade till mig
inte om något särskilt
mest om att de visste att vi
han och jag
hade varit med varandra mycket
att vi var väldigt nära som de sa
de pratade också om att ta mig till sjukhuset
med det förstod jag inte vad de menade och och försökte förklara för dem att jag bara ville vara för mig själv
de få som inte tänkte lyssna på mig fick några av killarna släa bort

nu var jag själv på en liten gata i stan
och jag kände mig varm
jag mådde bra

Leva i intet
Flyta omkring
Lyssna på suset
som skapas av
din tid
Det fnörrar dovt
när din eviga maskin
borrar sig ner
djupt i det svala
mörka
Som du så tryggt kallar
ditt
Lyssnar på din röst
som de gåtfulla
toner från ett annat land
Vill hitta mitt innan
jag borrar mig ner intill dig
Dina drömska lockelserop
snuddar vid mig
Klöser bort dem
innan de fått sina rötter
Vill sväva och söka
Vill hitta mitt
Ursäkta min dvala
Förlåt för den tid
som spills

Någon gång
skall jag fylla en bägare
med vår egna tid

Men först
vill jag hitta

Mitt

J säger:
"saknar bakfyllorna..." går till köket
upptäcker att torson är bar
tar tuggan av en saftig smörgås
A kommer in i det dunkla halft städade köket (utan plats med ett riktigt bord) tar sin tugga av den saftiga smörgås som hänger ut ur mun
"hadju' sedd mind tjojja?"
"nä... haru' sett min?" släng med huvudet blir svar
brödbiten försöker med alla krafter hålla sig kvar i tänderna
men eftersom bröd inte har nå speciellt med kraft överhuvudtaget så misslyckades den desperata ansträngning som det stackars brödet lyckades uppnå
och det gjorde i sin tur att den hamnade på golvet
"åh..!"
"ska vi gå ut å äta?"
"mm, ja har ändå inge mer limpa..."
seg hiss och en puss
utanför ser de en äldre dam och en gubbe stå å titta upp på en häck
när de går förbi:
"...men visst ligger det kläder där uppe. jag är gammal, inte blind!"
"gumma lilla, varför skulle någon slänga kläder där?"
"inte vet jag e! de kanske hade tråkigt?"
"men gumma, då skulle det springa runt folk utan kläder. å vad jag ser så har allt folk här runt, kläder på sej."
"hmf"
"å de här två har tillåme' jackor på" med en handgest visar han de jackor J tagit fram efter att de hade gått igenom J's byrå och upptäckt att den saknat någorlunda överdelar (endast någon stackars enstaka urtvättad tingest)
visar deras bästa grin och hälsar kvickt
skyndar dän
"var det där våra tröjjor?"
de bara ser på varann
rodnar
å ler

M_t

annanas
bananer
&
chokladpudding

socker
mjöl
bakpulver
kakao
vanilj->
<-socker
ägg
margarin/
/smör

äplen
smör
margarin/
/smör
socker

EN ugn

curry
kyckling
färdig sås
ris

senap
lövbiff
potatisgratäng
mm

knäck
mandel
russin
glögg

årsfirande

dyster

ägg
kaviar
korv
& sockervaror

vad?

sill
snapps
potäter

dansa dansa
krans
stång
runt runt
full

biff
stek
hummer
räkor

foder på sticks
pappershattar
visslor
bomber

nytt
ej nytt
gammalt
löften
falskt

sorg
elände

kors
historia
legend
myt

elände
elände
krig

vad?

fisk
bröd
lax
& skorpor

munnar
munnar
mätta
svält

bannaner
annanas
& choklad


Vad?

Jag sitter i en sån här sits där jag är fast på ett ställe, inte har nå pengar å vill till ett annat...
Jag har massor med saker att göra, som inte blir gjord, å det känns som om jag har hoppat ner i en gigantisk brunn där jag inte ser nå ljus alls oavsett vart jag tittar...
Och jag skäms över mig själv. Skäms över vad jag gör å allt jag inte har gjort, vad konsekvenserna över allt det blir, vad jag inte vill skall hända. Det är så jävla mycket jag vill göra men som jag inte vågar få mig till att få gjort.
Jag har en idé över hur jag vill ha det om ett antal år. Men saker jag borde göra för att komma dit passar inte in i det jag vill ha gjort nu... Har väl antagligen ingen aning om vad fan jag vill egentligen... Men jag känner av, allt eftersom, vad jag inte vill just nu. Å tyvärr så leder inte det till vad jag vill senare...

Okej jag vet inte vad fan ja snackar om.. Så skit i mig..